Mitt hemsnubblande i Bergsbrunnas mörka, istäckta skogar i lördags resulterade i ett väldigt färgstarkt, uppsvullet blåmärke o en mycket öm vänstersida. Vad gör jag? Jag, som inte åkt skridskor annat än på gympan de senaste 7 åren, ger mig ut på långfärdsskridskotur söndag morgon! Jag har liksom alltid haft det lite på känn att jag skulle tycka om långfärdsskridskor. Det går fort, det är fin natur ..... Ja, vad behöver man mer liksom? Typ som längdskidåkning, fast utan uppförsbackar. Awesome, helt enkelt! Det ska nog bli mitt nya projekt. Att bli den nya Charlotte Kalla har jag ju lite gett upp,  ska nog satsa på långfärdsskridskor istället. Igår körde jag hårt på mitt "lite nära att svimma"- pass på Friskis. Så nu har jag förutom den där ömma vänstersidan två mycket, mycket, MYCKET ömma armar. Men jag är glad! För min hund, min syster, min Jenny är hemma. O jag blir så glad av att prata prinsessnamn o melodifestival på lunchen o sen svenska på engelskalektionen med mina tokstollar, ni gör min dag!