Nä, vad säger ni? Ska jag berätta lite om min vecka? Känner att det var länge sen jag underhöll er med en anekdot från mitt fascinerande liv! Trots min ofta stora motvillighet har jag ju dragits ut på diverse evenemang på sistone, mycket tack vare min kära Anna o hennes telefonförsäljartekniker (och min stora lojalitet, såklart). Trots att Loke först presenterades som en "typ en medeltida lasse winnerbäck", (föga frestande) höll jag ändå modet uppe o begav mig ner till Kulturcaféet och hans konsert i torsdags. Far from unpleasant, I dare say! (Jag har precis kollat klart på Pride & Prejudice, hehe). Kulturcaféet är jättemysigt dessutom, precis vid ån o så är allt lokalt o ekologiskt o ack så bra. I fredags levde jag ut mina top model- nånting (kanske inte drömmar men väl böjelser). Jag har dessutom vinkat farväl till min andra kära Anna o rengjort en o annan hängränna.
För att underhålla mina små grå började jag på en Agatha Christie, passande nog. Jag trodde att den skulle vara småputtrig o helmysig, men icke sa nicke! Jag vågar inte längre sticka så mycket som en lilltå utanför sängens skyddande ramar o jag har för första gången i mitt liv utvecklat något som liknar mörkerrädsla. Jag får mardrömmar av en Agatha Christie, det är bara att erkänna. Till mitt försvar måste jag dock argumentera att detta varken är en Poirot eller miss Marple, utan 10 små negerpojkar (hur fel o politiskt inkorrekt det än känns att skriva). Läs, o ni kommer aldrig mer semestra på en ö.

Ännu ett tänkvärt citat från min litterära favoritpappa: "For what do we live, but to make sport for our neighbours and laugh at them in our turn?"

I bid you all farewell!