Ur & Penn. Hur många ggr har jag varit där nu? Tre ggr brydde jag mig inte ens om att öppna dörren (det gick ändå inte, kön var ivägen), sen så lyckades jag smita in o bli först i kön minsann! Men jag hade glömt kvittot. Under femte försöket hade jag 10 min innan bussen gick, gott om tid! tänkte jag, men icke sa nicke! Den lilla sabla tanten som stod före mig ville absolut kolla på o pröva varenda liten sabla klocka i hela den sablarns affären.
Sjätte försöket! Jääääättegott om tid, 20 min! Stod utanför 09.55, den skulle öppna 10.00 o jag tänkte att men jag har ju gott om tid, jag kan vänta! Nu kommer jag ju vara allra först i kön dessutom! Precis nnanför den låsta dörren stod expediten o pratade i telefon. Klockan blev 10.00. Expediten pratade på. Klockan blev 10.05. Expediten öppnade. Jag höll mig ändå relativt lugn, jag var ju iaf först i kön! Men då. På den korta sträckan mellan dörren o den efterlängtade kassan. Min vaksamhet fladdrade för en nanosekund, o en jäkla sablarns tant smet före (jag svär att det var samma! det är en komplott!).
När det äntligen, äntligen blev min tur var jag superpanikig, heltossig o hysterisk. Jag stod där o valde mellan två klockor, ryckte åt mig den ena, skrev på en herrans massa kvitton o sprang till bussen. Yes, äntligen har jag lyckats! tänkte jag, o väl installerad på bussen drog jag genast på mig mitt nyförvärv.
Bara för att inse att jag mycket mycket hellre vill ha den andra klockan.