Ojojoj.... nu var det länge sen! Sitter o försöker undvika att skriva labbrapporten om reaktionshastighet. Jag är sååhäär trött. Men glad :D (övertrött). Min familj har övergivit mig (dom sa vart dom gick men jag kommer inte ihåg var, ett ofta inträffande fenomen) o det är ingenting på tv förutom ännnuuuu mera Idol o jag har så kommit ur mitt Idol-mood, har liksom inte hängt med på tåget från början o det är ju lite jobbigt att hoppa på ett tåg när det väl är igång (o har varit igång i 1344599 avsnitt, hur många ska dom göra egentligen?). Det var liksom ingen jättesnygg som kom med o jag har så tappat lusten att kolla på människor som sjunger "fint" men ingenting mer, jag väntar tills dom har hunnit roliga på sig lite mer (Jag sätter mitt hopp till den hemlösa bagaren).
Sen så hade jag väl tänkt att ösa ur min ilska över SD o hela den grejen, men det gör mig bara deprimerad så det struntar jag i. Antar att ni vet vad jag tycker (annars är det en smått nedtonad o inte lika röd version av Jennys, en sida långa, politiska utgjutelse ^^).
Men en grej som jag kom på nu som jag bara måste skriva om! Ni vet "att vara eller icke vara"-repliken? Jag har i hela mitt liv följt upp dessa ord med "... det är frågan." Men det är tydligen "... frågan betyder: är det modigast att tåla ett vidrigt ödes hugg och pilar, eller att ta till vapen mot ett hav av plågor och dräpa dem beslutsamt?"! (Om jag inte var strikt emot fler än ett ! så skulle jag skriva det nu). Mitt liv har vänts upp och ner! När man inte ens kan citera världens främsta drama rätt, är man hopplöst, kulturellt förlorad då? :S Llr är vi fler som är vilse i denna Shakespearska tragedi?
På tal om tragedi har jag nääääästan läst ut min hopplöst deprimerande "Great Expectations"! LÄS ALDRIG CHARLES DICKENS. Ye be warned.
(Hjälp vad långt det här blev. Ett ytterligare bevis på att ordbajsande kan ta en nästan hur långt som helst)

P.S. Jag är tydligen varken kulturell eller teknisk. Lyckades missa att lägga upp min hohoehehe-lista, men den finns nu ;)